Love - just choice?

20 February 2017

Last week there was the yearly celebration of Valentine’s Day. It made me reflect about this thing called love. What is love actually?

For many years of my life I believed that love had to do with feelings. Being so insanely in love that I could not think about anything else. Letting my feelings take over the whole of me. It is only recently that I have realized that that is not love, that is unconsciousness. When I let my feelings take over I loose myself and my presence. I let my mind and my ego control me, instead of letting my heart guide me. And it is when we let the mind and the ego control us that we become afraid of not being good enough, of being left alone, of not being loved.

What if that thing about ”having your heart broken” does not actually exist? And what if no one can hurt our feelings? What if we actually can take responsibility for our feelings, for how we choose to react to another person’s actions? In the same way that that other person can take responsibility for his or her own actions? What would it be like living on this planet if all of us human beings took responsibility for our feelings and for how our actions impact on others… If we realized that we are actually one; all parts of the whole.

What if love is about holding another person’s back and letting them be themselves? What if love is about giving our loved ones the space they need instead of judging them for not acting the way we want and expect them to? What if love is about seeing beyond ourselves and having compassion for our loved ones? And what if love is about having compassion for ourselves and standing up for ourselves? About being ourselves?

The other week my life coach gave me an exercise; a meditation that would help me increasing my presence and self-esteem, my ability to know and feel myself. In one part of the meditation I was encouraged to try to hear my own heart beating. And when I really focused and was one hundred percent present I could actually hear my heart beating! A truly magic experience.

Isn’t it funny that we run around buying roses at a certain day of the year instead of listening to our own heart? Every day. And what if we would celebrate all hearts every day? What would life on this planet be like then?

What if love is a conscious choice?

***

Förra veckan var det ju Alla Hjärtans Dag. Det fick mig att fundera på det här med kärlek. Vad är kärlek egentligen?

Under en stor del av mitt liv trodde jag att kärlek hade med känslor att göra. Att vara så galet kär att det inte gick att tänka på något annat. Att låta känslorna ta över hela mig. Det tog ganska många år innan jag insåg att det där, det är inte kärlek, det är omedvetenhet. För när jag låter mina känslor styra mig tappar jag bort mig själv och min närvaro. Då låter jag hjärnan och egot styra mig, inte hjärtat. Och det är när hjärnan och egot får styra som vi blir rädda för att inte duga, för att bli lämnade, för att inte bli älskade.

Tänk om det där med att ”få sitt hjärta krossat” faktiskt inte existerar? Och tänk om faktiskt ingen kan såra våra känslor? Tänk om vi faktiskt kan ta ansvar för våra känslor, för hur vi väljer att reagera på en annan människas agerande? På samma sätt som den andra människan kan ta ansvar för sitt eget agerande? Funderar på hur vi skulle ha det på den här planeten om alla vi människor tog ansvar för våra känslor och för hur det egna agerandet påverkar andra…. Om vi på riktigt insåg att vi faktiskt är ett; alla delar av helheten.

Tänk om kärlek handlar om att stå upp för en annan person och låta dem vara den de är? Tänk om kärlek är att ge dem vi älskar det utrymme de behöver istället för att döma dem för att de inte agerar på det sätt vi själva vill och förväntar oss av dem? Tänk om kärlek handlar om att kunna se bortom oss själva och visa medkänsla för våra älskade? Och tänk om det också handlar om att ha medkänsla med oss själva och stå upp för oss själva? Att vara oss själva?

Häromveckan gav min livscoach mig en övning; en meditation som skulle hjälpa mig att öka min närvaro och självkänsla, alltså min förmåga att känna mig själv. I ett moment av meditationen uppmanades jag att försöka höra mitt hjärta slå. Och när jag verkligen fokuserade och bara var här och nu kunde jag faktiskt höra hjärtat slå i bröstet! En helt magisk upplevelse.

Är det inte lustigt att vi springer omkring och köper rosor en viss dag istället för att lyssna till vårt eget hjärta? Varje dag. Tänk om vi skulle välja att göra varje dag till alla hjärtans dag. Hur skulle livet på den här planeten te sig då?

För tänk om även kärlek är ett medvetet val?