Finding my way home

27 January 2017

When I write this I am sitting on an airplane from Sweden to Switzerland after having spent a bit less than 48 hours in one of the places where I really feel at home on this beautiful planet, the island of Gotland. My amazing colleague Anna was with me. It was a business trip, a business trip that seemed everything else but that. I was there with a dear friend with whom I share values and visions. Who wants to change things. Who is curious. Who just like me just loves life! Before writing this I was reading the conversation me and Anders had when we got to know each other four years ago and found this section, written on 26 December 2012:

Anders: I know that all of us have our own way of finding our way ”home”.

Johanna: I want to find my way home to myself.

Anders: When we reach a certain level of consciousness it will be impossible to return to unconsciousness.

Johanna: As far as possible, I want to act based on my inner will and not based on the norms and rules that society is built upon and that I am impacted by every day, consciously or unconsciously.

Anders: Everyone who has done that will in their own small setting have an impact on lots and lots of people.

Johanna: The small world might be the greatest one. Because the small world is truly rich.

These lines articulate what I am filled by right now; I am on my way to finding my way home and I have begun making choice based on what I know instead of what my mother, father, brother, relatives or society claim to know. I choose based on what I know! Is it always easy? No, but it becomes easier and easier as I truly realize that I do not need the approval of anyone else. Do people sometimes judge me? Yes. Is that ok? Yes. Is that always my first reaction when I sense that someone is judging me? No, but increasingly more often. More than a few persons probably thought I was crazy when I made the choice last summer to run a small touristic facility at Gotland; ”But what will happen to your CAREER?” I am quite sure that some thought I was about to ”throw away” everything I had built up.

However, I knew that it would give me new insights and valuable experiences, an opportunity to meet great people and open up lots of new doors. Anders knew that too and reminded me at the times when I happened to forget and started listening to those other opinions. And here I am, nine months later, with a super exciting and innovative project that I also get to do together with Anna. All experiences are valuable. And all the choices I have made so far have taken me to where I am today. To dare taking new roads, that for some may seem like detours or going backwards, is valuable. What if it is that very choice that others find so strange that turns out to be the road to being more of you? What if you, yes YOU, who sometimes feel so small and insignificant, are that person who will be of infinite meaning to the future of this planet and this universe? What if the ”small” world actually is the greatest one, what else would be possible then? And what if home is not just a house or an apartment or a city, but a place within you?

***

När jag skriver detta sitter jag på ett flygplan mellan Sverige och Schweiz efter att ha spenderat knappa två dygn på en av de platser på den här underbara planeten där jag verkligen känner att jag hör hemma, Gotland. Med mig har jag haft min fantastiska kollega Anna. Vi var där på en jobbresa, en jobbresa som kändes som allt annat än just det. Jag var ju där med en kär vän som jag delar värderingar och visioner med. Som vill förändra saker. Som är nyfiken. Som liksom bara älskar livet! När jag nyss läste i den konversation som jag och Anders hade de första 50 dagar vi lärde känna varandra hittade jag detta avsnitt, skrivet den 26 december 2012:

Anders: Jag vet att alla har sitt eget sätt att hitta ”hem".

Johanna: Jag vill hitta hem i mig själv.

Anders: När vi når en viss nivå av medvetenhet går det aldrig att vända tillbaka till omedvetenhet.

Johanna: Jag vill i största möjliga grad agera utifrån min inre vilja och inte utifrån de normer och regler som samhället utgörs av och som jag omedvetet eller medvetet påverkas av varje dag.

Anders: Alla som har gjort det kommer att i sin lilla värld påverka massor av människor.

Johanna: Den lilla världen är nog kanske den största. För den lilla världen är den på riktigt rika.

Dessa rader sätter ord på exakt det jag fylls av just nu: jag är på väg att hitta hem och jag har börjat välja mer och oftare utifrån mig själv, inte vad mamma, pappa, brorsan, släkt, samhälle tycker. Jag väljer utifrån mig! Är det alltid enkelt? Nej, det är det inte fast det blir enklare i takt med att jag verkligen inser att jag inte behöver någon annans godkännande. Dömer vissa människor mig ibland? Ja. Är det okej? Ja. Är min första impuls när jag känner av någons dömande eller ifrågasättande alltid att det är okej? Nej, inte än men allt oftare. Hur många människor tyckte jag var helt knasig när jag i somras valde att driva en liten stuganläggning på Gotland? ”Men vad ska hända med din KARRIÄR?” Nog fler än en person som ansåg att jag var på väg att ”slänga bort” allt jag byggt upp.

Men jag visste ju att det skulle ge mig nya insikter och värdefulla erfarenheter, möjlighet att träffa härliga människor och öppna en massa nya dörrar. Anders visste det också och påminde mig de gånger jag råkade glömma bort det och började lyssna på det där andra. Nu nio månader senare står jag här, med ett superspännande och nydanande projekt som jag dessutom får göra tillsammans med Anna. Alla erfarenheter är värdefulla. Alla val jag har gjort har ju tagit mig dit där jag är idag. Att våga gå nya vägar, som för vissa kan te sig som senvägar, omvägar eller tillbakavägar, är värdefullt. För tänk om det är just det där valet som andra tycker är så konstigt som visar sig vara vägen till mer av dig själv? Tänk om det är du, ja just du, som ibland kan känna dig så liten och obetydlig, som är den där personen som kommer att ha en oändlig betydelse för den här planetens och universums framtid? För tänk om den ”lilla” världen är den på riktigt rika, vad mer är möjligt då? Och tänk om hem inte bara är ett hus eller en lägenhet eller en stad utan en plats inom dig?