write . publish . inspire

Simple but awesome WordPress blogging theme to tell stories of your life.
With emphasis on huge images and beautiful typography, your stories will be pleasure to read.

Recent Tweets
Follow us on Twitter

I am watching the clouds below me, on my way with an airplane from Visby to Gothenburg. I think about this thing called heaven; that when I was little I used to believe that when we die we end up in heaven. That today, for me, death means that we change form; we continue being energy, however we leave the physical body that we had in this very lifetime. But even if we (or our souls if you like) continue to exist, it still hurts when someone we really care about leaves. Or when someone we really care about initiates the road leading to death.

My reflecting on this today has to do with the fact that an old man I care about very much suddenly has become very ill. When I left home Sunday morning he was cutting the lawn. He had just told me that his visit to the doctor the day before had gone very well and that his heart was functioning well. He was happy and full of energy as always. Some hours later I found out that he had had a very serious stroke and was in the hospital, fighting for his life. From full of life to near death. How fast life can take a turn. This is not something new, this is something we all know – so how come we still make it so darn difficult for ourselves to be grateful and cherish life every single day?! What would it take for us to really, really cherish our lives and our fellow beings every day? And what else would be possible if we really did?

It is time that we finally make those changes that we talk about all the time actually happen!

That this event had an impact on both me and Anders, especially the day after it occurred, was very evident. It was there all the time and time after another we came back to how fragile life is. For Anders it resulted in determination; it is time that we finally make those changes that we talk about all the time actually happen! Start using the mobile phone and the computer less, meditating regularly, doing yoga more often, reading a book in the evening instead of watching television, running each other bars more often. We know that we feel better if we really do these things – not just because our bodies and beings feel better by the action of it, but because by really doing it and not just talking about doing it we can have integrity with ourselves. We stand by our word, by our promise to ourselves.

If we want to create a life with even more magic, a life with even greater ease, it is time to start choosing differently now. Not tomorrow. Because now is the only thing that ever exists. And the choices I make now will create my future. So – what choices can I make today that will create the future I desire?

What if now is the moment in which I make a choice that will change my – and thereby all other beings’ – future to something greater and more expansive than I have chosen ever before?

Jag sitter och ser ut över molnlandskapet nedanför mig, på väg med flyg från Visby till Göteborg. Jag tänker på det här med himlen; att jag när jag var liten brukade tänka att vi kommer till himlen när vi dör. Att döden för mig idag innebär att vi byter form; vi fortsätter att vara energi fast vi lämnar den fysiska kroppen vi hade i just det här livet. Men även om vi (eller vår själ om vi ska kalla det så) fortsätter existera så gör det ändå så ont när någon vi verkligen bryr oss om ger sig av. Eller det kan ju räcka med att någon vi verkligen bryr oss om påbörjar färden mot döden.

Att jag funderar på just det här idag beror på att en farbror jag tycker mycket om från en dag till en annan blivit väldigt sjuk. När jag åkte hemifrån i söndags förmiddag höll hans om bäst på att klippa gräset. Han hade precis berättat för mig hur läkarbesöket dagen innan gått bra och hur han fått veta att hjärtat fungerade bra. Han var glad och full av energi som vanligt. Några timmar senare fick jag veta att han fått ett väldigt allvarligt slaganfall och befann sig på sjukhus, kämpandes för sitt liv. Från full av liv till nära döden. Så snabbt det kan vända. Det här är ju ingen nyhet, det här är ju något vi alla vet – så hur kan vi ändå göra det så förbaskat svårt för oss själva att vara tacksamma och hylla livet varje dag?! Vad ska till för att vi verkligen, verkligen ska uppskatta vårt liv och våra medmänniskor varje dag? Och vad mer skulle vara möjligt om vi verkligen gjorde det?

Nu är det dags att vi gör de där förändringarna vi alltid talar om!

Att den här händelsen påverkade både mig och Anders, framförallt dagen efter det hände, var väldigt tydligt. Hela tiden fanns det där och vi kom gång på gång tillbaka till hur skört livet är. För Anders landade det hem i beslutsamhet; nu är det dags att vi gör de där förändringarna vi alltid talar om! Använda mobiltelefon och dator mindre, börja meditera regelbundet, yoga mer, läsa bok på kvällarna istället för att titta på tv, ge varandra bars oftare. Vi vet ju att vi mår bättre om vi verkligen gör de här sakerna – inte bara för att kroppen och sinnet mår bättre av själva utförandet, genom att verkligen göra och inte bara prata om att göra dem är vi också i integritet med oss själva. Vi står för vårt ord, för vårt löfte till oss själva.

Om vi vill skapa ett liv med ännu mer magi, ett liv i än större lätthet, är det dags att börja välja annorlunda nu. Inte imorgon. För nu är det enda som finns. Och det är de val jag gör nu som kommer att skapa min framtid. Så – vilka val kan jag göra idag som kommer att skapa den framtid jag önskar?

För tänk om nu är stunden då jag gör ett val som kommer att förändra min – och därmed alla andras – framtid till något större och mer expansivt än något annat jag tidigare valt?

Categories: Being

Add comment